Ett brev från Fasching
Efter Rysslands brutala intåg i Ukraina har västvärlden infört en hård bojkott mot ryska staten, ryska institutioner, banker, oligarker, idrottsklubbar, mm. På svenska och internationella kultursidor och i annan media har den senaste veckan en diskussion om var man drar gränsen för en bojkott. Bör kulturlivet vara en fredad zon där vi kan samtala över nations- och kulturgränserna även under väpnad konflikt? Ska man porta Putinvänliga ryssar och/eller avkräva ryska kulturarbetare en tydlig ställning mot kriget och Putin, är det ens möjligt i dessa tider om man som ryss vill fortsätta leva och verka i Ryssland? Eller bör man bojkotta allt ryskt och alla ryssar för att sätta maximalt tryck på hemmafronten i Ryssland? Det finns argument för alla hållningar, det vi ser ske i Ukraina upprör oss alla och viljan att agera hårt och resolut infinner sig direkt vid första tanken på dessa frågor. Samtidigt kanske det är just nu vi måste stödja oberoende och fria ryska kulturskapare och medier, samtidigt som vi tar starkt avstånd från det officiella Ryssland.
Sist en rysk grupp stod på Faschings scen var det den oppositionella aktionsgruppen Pussy Riot. Vi har funderat mycket på hur vi ska agera i den fråga som uppstått om det är rätt eller fel att låta en helt annan grupp, Huun Huur Tu från den ryska delrepubliken Tuva, att uppträda på Fasching den 8/3. Det råder ingen tvekan om att dessa herrar, från ett minoritetsfolk i östra Ryssland på gränsen till Mongoliet, har lika lite att göra med Putins krig som du och jag. Gruppen har tagit tydligt avstånd från kriget på sociala medier och ställt in planerade konserter i Moskva. De har inte nu, och har aldrig haft, stöd från ryska staten, deras levebröd är de konserter de ger och de skivor de säljer. Den samlade bilden gör att vi tycker det är rätt att låta Huun Huur Tu uppträda på Fasching. Det har i detta fallet inte varit ett lätt val, och vi tror man får göra en samlad bedömning i fall till fall när det kommer till ryska kulturutövare, men Huun Huur Tu står för en fundamentalt annan kultur än Putin och has krigföring och för det förtjänar de vår respekt. Vi håller samma hållning som vi gör i många fall med artister och musiker som kommer från länder där vi starkt ogillar styret – vi samarbetar inte med regimen men vi står upp för den enskilda individen.
Allt överskott från konserten kommer oavkortat gå till UNHCR.
—-
I samarbete med Re:Orient
Huun Huur Tu bildades redan 1992 och har sedan starten ägnat sig åt folkmusik från sin hembygd: Tuva i ryska Sibirien, på gränsen mot Mongoliet. Den traditionella strupsång de framför kallas sygyt och har använts i alla tider av traktens schamaner. De använder sig också av traditionella instrument som igil, khomus, doshpuluur och schamantrumman dünggür.
Deras sound har fascinerat många, långt utanför södra Sibirien och de har samarbetat med nyfikna artister som bland andra Kronoskvartetten, The Chieftains och Frank Zappa.
Men även när de framträder på egen hand blandar de sina traditionella instrument och spel- och sångsätt med västerländska instrument som gitarr. De experimenterar gärna också med elektronik.
Det som verkligen gör dem unika är dock strupsången där sångarna producerar två eller till och med tre toner och övertoner samtidigt. Övertonerna låter stundtals som ljudet från en flöjt eller en fågels kvitter. Men det är det inte – det är ett starkt uttryck för den mänskliga röstens fantastiska möjligheter.
Nu kommer de äntligen tillbaka till Fasching efter succékonserten för något år sedan!
