Jazzsångerskan Camille Bertault gick från att vara en inhemsk angelägenhet till ett internationellt utropstecken när hennes kombinerade sång och scat-version av John Coltranes Giant Steps blev ett viralt utropstecken 2015.
Coltrane-tolkningen Là Où Tu Vas hamnade sedermera på den Parisfödda sångerskans album Pas De Géant som – tillsammans med egna texter till klassiker som Bill Evans Very Early, scat-version av Bachs Goldberg-variationer och tolkningar av George Brassens – tog jazzvärlden med storm 2018.
På skivan Le Tigre har Bertault tagit ett helhetsgrepp om text och musik och skrivit och arrat i stort sett allt material. Steely Dans Michael Leonhart, som Bertault jobbade med även till Pas De Géant, har producerat. Med fötterna kvar i jazzen och visan lutar den nya skivan mer åt såväl funk som brasiliansk musik i sin alldeles egna blandning. Trots en eftertänksam och introspektiva sida finns det hos Camille Bertault alltid utrymme för musikaliska klacksparkar och en utsträckt tunga åt all form av tungfotad självupptagenhet. Liksom samtida svenska jazzsångerskor som Amanda Ginsburg har Camille Bertault också en självklar förankring i visa.
Oavsett genre sätter Camille Bertault en personlig färg på materialet, och nya skivan Bonjour mon amour visar att hon är mycket mer än en virtuos scat-improvisatör.
Camille Bertault – sång,
Fady Farah – piano, Rhodes, orgel,
Christophe Minck – bas, Moog, röst,
Minino Garay – percussion, trummor,
Julien Alour – trumpet, flugelhorn
