London Jazznews var omtumlade när de recenserade Trio HLK:s album Standard Time när den kom 2018. Med rätta. För det handlar om musik som inte bara, som recensenten skrev, är ”ivrig, elegant, yrselframkallande, stilla” utan som också bryter upp gamla jazzstandards och spottar ut dem som något helt nytt. Rytmerna hackas upp, musiken kränger hit och dit, men hålls samtidigt samman genom det fantastiska kunnande som finns hos denna skotska trio.
Trummisen Rich Kass drar förstås ett tungt lass med sina kraftfulla, polyrytmiska attacker som är lika uttrycksfulla som uppseendeväckande. Det gäller att hänga med om man ska räkna taktslag! Stundtals påminner hans trumspel om maskinell programmering inom breakbeat eller drum’n’bass, men med skillnaden att detta görs för hand – och därmed är mer organiskt. Vid sin sida har han Ant Law som varierar mellan att följa med i flödet med sin åttasträngade gitarr och att brista ut i kaskader av ljud och måla upp gnisslande gitarrväggar som maler ner allt motstånd. Som en sammanhållande länk skapar pianisten och kompositören Rich Harrold tonala och atonala inslag på sitt piano – även han med en stor känsla för rytm. Trio HLK går från det tysta, lågmälda och återhållna till konvulsioner, ja rent av explosioner, av ljud inom bråkdelen av en sekund. De är alla stora anhängare av improvisation, vilket blir särskilt tydligt när de spelar live.
På albumet Standard Time medverkade också percussionisten Evelyn Glennie på ett par spår: Extra Sensory Perception Part I + II, samt The Jig. Hon pressar både vibrafon och marimba till det yttersta för att hänga med i svängarna – och som hon gör det! Hennes spel fyller ut – och gör ljudbilden helt komplett. Annars är Evelyn Glennie (som tog emot Polarpriset 2015) van vid att spela i mer klassiska sammanhang som The Proms i Royal Albert Hall och hon har själv sagt att detta var ett steg utanför hennes ”comfort zone”.
När de nu kommer till Fasching gäller det alltså att vara redo för musik som tar oss alla utanför de säkra zonerna.
